Den ena var hon jag hade mailkontakt med ett bra tag. Vi skrev om hela våra liv till varann och allt det där "förarbetet" som brukar bygga upp mot en dejt eller dyl. Plötsligt har hon träffat någon, en manlig någon. Och jag förstår att det kan bli så att man träffar någon. Men inte att hon då beter sig mot mig som om det endast var vänskap från första början. Frågar mig hur det går för mig "med kärleken". När jag sen svarar att tydligen händer där ingenting så slutar hon att höra av sig.
Sen kommer tjejen jag själv tänkte att här blir vi nog bara vänner, men kan bli väldigt bra sådana eftersom vi har gått igenom väldigt liknande saker när det gäller vår sexualitet och förvirringen runt den. Ändå känner jag mig där sviken, för det känns som att även om hon ständigt kontaktar mig om att träffas så verkar hon inte så glad över att umgås med mig när vi väl ses. Istället springer hon iväg hela tiden och hänger med en massa andra personer. Sen svarar hon inte på mobilen så att jag inte ens vet var hon är.
Jag förstår inte detta alls. Och en dag som denna irriterar det mig extra mycket, så mycket att jag inte kan plugga ordentligt. Och då är det så lätt att jag istället försöker distrahera mig med andra saker. Som att känna att jag verkligen måste städa och tvätta. Jag börjar pyssla med saker, blogga. Samtidigt vet jag att jag har en hel bok att läsa ut till imorrn då jag måste ge den till en klasskompis, men den är så jävla svår att läsa och med allt annat som snurrar i mitt huvud just nu slutar det bara med huvudvärk.
Folk klagar alltid på måndagar, men söndagar är inte så kul heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar