trött och festande

Nu har jag några sådana där dagar igen, då det känns som jag har pms fast jag inte har det. Jag blir irriterad på nästan allt och vid minsta lilla motgång vill jag bara lägga mig ner och gråta. Förmodligen är det bara stress. Jag är så otroligt stressad just nu över plugget och hur det går med det. Terminens första tenta närmar sig alldeles för fort och jag ligger redan efter. Men just nu har jag väldiga problem med att sova, och sen nästan ännu värre problem med att vakna. Det låter märkligt jag vet, men just nu försvinner min väckarklocka bara in i mina drömmar och jag snoozar utan att riktigt vakna. I morse vaknade jag först tio minuter innan min buss gick och då hade jag snoozat i över en timme. Då gick det bara inte. Det var bara att somna om och skita i det.

Men det har varit lite bra de senaste dagarna också. I helgen träffade jag en massa människor från Pride i somras. Det var underbart för det var flera stycken som jag inte hade bytt nummer eller dylikt med så det var kul att ses igen och få prata och flumma. Eller, början av kvällen var kul, sen blev det som vanligt att jag kände mig lite bortglömd och ensam och till slut stack de jag kommit med utan att säga till mig.
Detta var andra gången jag var ute de senaste veckorna och jag känner att även om det är kul så händer inte så mycket. Första gången var det nästan bara killar ute den kvällen. Plus så blev jag raggad på av just en kille, på ett gayställe!, fastän hälften av de jag var där med var straighta tjejer så var jag självklart mig han gick på. Jäkla pucko. Sen känner jag hur jag mot min vilja ofta fastnar med de jag redan känner och inte får chansen att träffa nytt folk. Men så blir det väl ibland. Får försöka bättra mig på det.

Sen fick jag äntligen mitt hår klippt igen. Hade gått alldeles för långt och frisyren började allt för väl likna en tant-frisyr. Så nu är det nytt och kul, helt annorlunda från nåt jag haft innan. Det är lite som en bred mohawk med väldigt kortklippt på sidorna. Nu saknas bara färgen.