hejdå för stunden och tack

Tyvärr kommer jag sluta skriva här för tillfället.

Jag har ju redan blivit sämre och sämre på att skriva den senaste tiden. Men nu sker det stora förändringar i mitt liv och jag väljer därför att snart börja skriva en mer privat, mindre anonym blogg för att vänner och familj ska kunna hänga med i mitt liv.

Den här bloggen kommer ligga kvar, och det kan hända att jag fortsätter här en dag, men för stunden blir det ett längre uppehåll.

Snabb uppdatering innan jag försvinner:

Jag är fortfarande singel.

Jag kommer ut för fler och fler nu och är nöjd med att vara flata :p

Jag mår betydligt bättre psykiskt och är redo för att komma vidare i livet.

Tack för den här tiden och för att ni velat läsa om mitt liv. Den här bloggen hjälpte mig att komma ut både för mig själv och andra.

Tack!

(det går fortfarande att kontakta mig via mail: honungsbit(a)gmail.com, om någon skulle vilja)

just move on i guess

Sen är det ju lustigt när man väl, efter flera års väntan, äntligen får ha sex med en tjej för första gången och det inte riktigt blir som man velat. När man väl ligger där i sängen och plötsligt inser att man är bättre på det hela än tjejen i fråga så kommer det som lite av en chock. Speciellt då tjejen har många års "erfarenhet" med det hela och påpekat detta vid flera tillfällen.

omladdad efter trevliga dar

Ibland är det jäkligt skönt att komma bort från storstan i några dar. Att få vara i en mindre stad och njuta av tystnaden och lugnet. För det är mycket tystare och definitivt lugnare när man kommer bort från Stockholm, även om man vanligtvis bor i en förort och inte inne i själva centrum. Det lugnet som finns i småstäder går inte att uppnå här. Ändå älskar jag Stockholm och känner mig som mest hemma här. Men ibland, som med allt man älskar, behöver man en paus.

Detta var en bra paus. Jag fick chansen att ta det lugnt, ha jäkligt kul och ladda om. Det var kul att umgås med ett gäng flator, delvis för att det är en ovana för mig, delvis för att de var helt underbara. Jag fick prova på något jag inte gjort förrut, besöka ännu en stad jag inte varit i förrut och uppleva allt som pågick där, ha trevliga middagar med intressanta samtal och till sist vara lite typiskt svensk nere vid vattnet. Sen hade jag väldigt mysiga och trevliga stunder med bruden som jag åkte dit på grund av. Vi hade många långa samtal och djupa och viktiga saker som förde oss närmare varann. Eller så låg vi bara på en gräsmatta och myste under solen. Eller satt och såg lesbiska draman på tv och skrattade gott. Vid ett annat tillfälle satt jag under tak på en bänk med hennes huvud i mitt knä och tittade på regnet. Till och med det fick mig att koppla av en stund och njuta.

Vi kommer nog ses igen. Det hoppas jag. Vi har kul tillsammans på ett avkopplat sätt som känns väldigt bekvämt för mig just nu. Och så skadar det ju inte att detta är en jäkligt härlig brud som både är snygg, sexig och rolig.

ett nytt försök

Sen kan det bli sådär att man inte riktigt egentligen vet vad man känner. Att när mobilen ligger där och vibrerar av samtal och sms och man väljer att inte svara så gör det ont någonstans inom en. Och det slutar med att man ger sig lite grann i form av ett svar och ett löfte att prata. Sen väcker det samtalet det man inte visste att man kände. Det man inte visste att man ville. Ändå försökte jag vara hård, bestämd, fast på vad jag tyckte och tänkte. Men ibland måste man låta folk få förklara sig. Och sen måste man tänka efter ordentligt. Så att det inte blir fel, så att man inte tar fel beslut och mår dåligt. Ärlighet är så jäkla viktigt, och om man klarar av att ha det i sitt liv så blir många saker bättre. Om man kan komma överens om att sätta ärligheten först och skjuta spelen och löjligheterna åt sidan, så kan man kanske ändå röra sig framåt.

En klok person sa till mig häromdan att "man ångrar ofta mer det man inte gjorde än det man gjorde".

done.

Nu är det avklarat. Jag har meddelat henne vad jag tycker om folk som är oärliga och inte kan säga sanningen rakt ut. Hon vet nu att jag inte vill träffa henne igen. Och det spelar ingen roll vilken taktik hon prövar nu (först bitchig och avfärdande sen be om ursäkt och verka svag), ingenting kommer få mig att ändra vad jag tycker om det här.

Och det är inte för att jag är sårad eller förstörd över detta. Inte alls. Jag hade inte direkt hunnit utveckla några starka känslor för henne. Däremot är jag pissed off som fan över vad hon skrev. Och nu lättad att jag lyckades vara stark i att berätta för henne att jag inte accepterar ett sånt beteende.

Ett tips: om du bara är ute efter en sak, säg det. Berätta gärna anledningen också. Har du tur, kanske du ändå får det. Annars kan du åtminstone få respekt för att vara ärlig.

hört talas om ärlighet?

Om man inte vill att folk ska få reda på saker, ska man fan inte skriva ut det på nätet där vem som helst kan se det! Speciellt inte om personen ifråga även vet att det är där man skriver saker. Lite mer vett än så måste ju finnas! Hur man kan tro att när man skriver personliga saker på nätet så förblir de personliga, det förstår jag inte, speciellt när man inte skriver det anonymt.

Om det nu inte är så att det skrevs för att man egentligen ville att personen i fråga (alltså jag) skulle läsa det? När jag tänker efter fick jag i förbigående höra "jag sitter och skriver något". Var det ett sätt att få mig att läsa? Ett litet, kanske omedvetet, sätt att lyckas säga det till mig på det fegaste av fega sätt?

Jag tål inte oärliga människor. Jag pallar inte när folk ljuger för mig. Säg sanningen istället, jag klarar det! Skriv inte saker rakt ut på nätet och få mig att se dålig ut. Så att jag ser ut som den dumma lilla bruden som går och tror fel saker. Som ett misstag du har gjort och nu måste ordna på nåt sätt. Försök inte få sympati för att du är för feg för att berätta sanningen och istället fortsätter spela. Nu blir det din tur att få höra sanningen.

(Och, ja jag vet att jag nu skriver ut något som vem som helst kan läsa. Men denna blogg är för det första anonym, max tre personer vet både vem jag är och vem jag pratar om. Sen kommer denna sanningen komma fram så fort jag får chansen att prata med personen jag skriver om. Sist så är detta inget som jag vill hålla för mig själv, utan något som måste komma ut.)

vidare planer

Biljetterna är bokade. Om en och en halv vecka, cirka, bär det av neråt i landet och då blir det min tur att vara gäst. Det är bruden från den senaste tiden som ska hälsas på, och tre dar blev fler när vi skulle fixa biljetter till mig. Det kommer bli annorlunda, först pga att det var ett tag sen jag bodde hos andra, för det andra för att jag flyr storstan för "landet". Men det kommer vara kul att träffa henne igen. Sen får vi se vad som händer, distans är inte det roligaste, men när man hittar någon som henne är det något som måste övervägas.

med andra ord: en bra helg

Långa samtal vid köksbord och på säng.

Någon att andas med.

Armar runt kroppar som somnar sakta.

Lätta fingrar som smeker mage och rygg.

Vackra ögon att läsa ur.

Ljud av njutning som överröstar åskan.

En axel att vila mot, en axel att kyssa.

Hår som stryks undan från en vacker panna.

Skratt som fyller rummet med glädje.

Allvar som ökar närheten.

Tiden rusar iväg, men det spelar ingen roll.

Mjuka läppar finns att kyssa.

i natt

Vid ett tillfälle i natt vaknade jag till, såg mig om och där låg en otroligt fin tjej bredvid mig och sov djupt.

Det känns nästan overkligt, som att det inte riktigt händer. För en vecka sen var det här bara önsketänkande. Igår trodde jag att det var lite mera möjligt att det skulle ske snart. Och i natt har jag för första gången på över två år somnat med någon i mina armar.

Ibland löser det sig bra när det händer saker i andra människors liv som ändrar på planer.

huvud/centrifug

Ibland blir huvudet så fullt av saker att det bara känns som att det ska sprängas. Så är det i dag. Mitt huvud är på overload med framtidsplaner, vad som händer nästa år, vad som händer i höst, tankar på bruden från förra veckan, stress över plugg som ska vara klart nästa vecka osv. osv. I detta har jag idag försökt ta in ännu mera information på grund av nämnda plugg. Kurslitteratur skummas igenom och ska skrivas om in i datorn, och jag vet inte om jag lyckas ta in något överhuvudtaget. Stundvis blir huvudet så fullt att jag bara blir irriterad, börjar fräsa om någon pratar med mig och slänger och bankar saker omkring mig. Detta är inget bra tecken. Mitt huvud dunkar av värk och tankar. Det är inte heller ett bra tecken. Helt plötsligt smäller jag ihop datorn argt, dunsar ner i soffan och med ett huvud som snurrar snabbare än en centrifug, faller jag in i någon sorts halvsömn, där jag inte riktigt sover och inte riktigt är vaken. Detta är absolut inget bra tecken. Allt detta tillsammans tyder på att det är alldeles för mycket just nu. Och vilken dag som helst blir det ännu mer.

Visst kommer det bli bättre i slutet av nästa vecka, tänker jag, då kommer arbetena vara inlämnade och saker vara överstökade förhoppningsvis. Men då kommer allt det där andra som jag har skjutit upp. Då ska jag tillåta mig att börja planer, skriva listor, plocka och sortera, leta jobb, diskutera ekonomi och viktiga beslut, läsa igenom viktiga papper och ta itu med saker.

Mitt huvud snurrar igen.

Men två små ljus hjälper mig att överleva, att fortsätta kämpa just nu. Det ena, det mindre ljuset, är att i helgen får jag nog träffa henne igen. Får se in i de där ögonen och glömma allt det jobbiga en stund. Även om jag inte vet vad som händer sen, så är det nog ändå värt det.

Det andra, mycket större ljuset, är det stora som ska hända snart. Förändringen som skett där och hur mycket bättre den förändringen gör det hela. Hur mycket bättre det kommer kännas om några månader när det är dags. Hur allt mitt jobb och kämpande just nu, då kommer att vara värt det.

lycka!

Jag och Sötnos ska tillsammans erövra en ny del av världen! Jag kommer inte längre att vara ensam på detta nya äventyr utan kommer att ha min underbara syster vid min sida, precis så som det ska vara :)

Jag älskar dig Sötnos!

kan en vecka som volontär bli bättre än såhär?

Och så var Stockholm Pride slut för i år också. Har hänt så galet mycket den senaste veckan att jag knappt har sett skymten av min dator.

Det har förstås varit fullt upp med mitt volontärsjobb för Pride, vilket är så kul och givande att det nästan inte känns som jobb alls. Kanske först när benen börjar protestera för att man knappt har suttit ner på flera dar, inser man hur mycket som egentligen har gjorts. Det har varit jobb, hjälpa en massa underbara besökare, häng i Pride Park, tjejfesten, och så volontär för paraden med avspärrningar och hålla ögonen på den fantastiska publiken så att ingen skadades. Det har kort sagt varit en fullpackad och fantastisk vecka. Det är något alldeles särskilt med Pride och alla människorna där, besökare som volontärer, som gör det hela så bra.

Och mitt i allt det här, hände nåt jag inte hade trott. Långa samtal, skratt och småflirtande växlade snabbt över i armar som slöt sig runt mig när ingen såg på, händer som sökte sig efter varann under promenader i Parken, fantastiskt vackra ögon som såg in i mina och sa allt det där som talet inte kunde. Plötsligt spelade värken i benen igen vidare roll, tröttheten efter tjejfesten märktes knappt av. Istället fick jag kraft och ork av små lätta beröringar när tillfälle fanns och längtan efter att få vara ensamma åtminstone en liten stund...

Känner mig så oerhört tacksam för årets Pride, alla underbara människor, flera från förra året, alla de som kämpar för att hålla igång denna otroliga festival och fortsätta att göra den bättre, och speciellt för denna människa som nu tagit sig in i mitt liv och mina tankar.

Årets Pride lyckades enligt mig slå förra årets.

nyklippt och gråhårig

Fick mitt hår klippt av Sötnos, det var dags nu. Egentligen var meningen med klippningen bara att stå ut med värmen bättre, för mitt hår hade blivit alldeles för långt (fast fortfarande vad de flesta skulle kalla väldigt kort) och eftersom jag har så tjock hår blev det för varmt för mitt stackars huvud.

Så jag bad Sötnos att bara jämna håret med huvudet praktiskt taget, eftersom jag inte stod ut längre. Men när hon hade kommit till att klippa bakhuvud riktigt kort så började hon leka och experimentera lite. Hon bestämde sig för att göra mig "Pride-snygg" och det blev jag faktiskt. Lite liknande en frisyr jag haft förr men mycket kortare och svalare. Kan inte sluta klappa mig själv i nacken och känna hur det nästan bara är ludet där.

Men det chockerande var när hon plötsligt utbrister "Kolla här! Du har ju ett grått hårstrå!", klipper bort ett specifikt hårstrå och ger det till mig. Det var verkligen grått, eller snarare vitt, men det är de ju ofta. Det var inte bara ett väldigt ljust eller solblekt hårstrå, utan det var tjockt, helt pigmentfritt och kritvitt.

Så nu har man tydligen gått och blivit gammal :p Det var mitt första och jag tyckte väl att det var lite väl tidigt.

mammas 17-åriga son

En så märklig sak hände häromdan. Märklig och fruktansvärt komisk.

Jag var ute och gick med min mamma och så stötte vi på en kvinna som bor i närheten, som vi har träffat förr. Hon är en sådan kvinna som pratar på, sen bestämmer sig för att gå vidare på egen hand, bara för att sen tvärt vända tillbaka och fortsätta prata ett bra tag till. Så hon följde oss en bra bit på vägen, delvis för att få prata, delvis för att hunden var så glad i vad hon hade i midjeväskan. Vid ett tillfälle hamnade jag efter, hundsötnosen blev för varm och ville stanna till och vila lite i skuggan en stund, vilket jag tyckte var en bra idé.

Då hör jag i alla fall att kvinnan pratar på med mamma om mig, men allt jag uppfattar är något om "..din dotter". När jag sen kommer fram frågar hon mig "hur gammal är då, 17-18?", jag tittar roat på henne och svarar "nej, 24". Då ryggar hon tillbaka lite chockat, för att sen skratta generat och inte veta vad hon ska säga mer än "jaha".

När vi sen gått åt olika håll, får jag veta vad hon sa till mamma när jag inte hörde:

Kvinnan: Är det din dotter?

Mamma: Ja...

Kvinnan: Först trodde jag nämligen att det var din son. Men nu ser jag ju att det är din dotter.

Efter detta kunde jag inte sluta skratta på ett bra tag.

Mamma har alltså inte någon son, så det var inte förväxling det handlade om utan att hon helt enkelt trodde att jag var en kille, och det var faktiskt första gången för mig. Mamma var rädd att jag skulle ta illa upp och började skylla på att hon är lite märklig, den där kvinnan, men jag tyckte bara att det var kul. Nu hör jag tydligen till gruppen "flata eller kille?" :)

Söndagens citat

"Jag litar på dig fullständigt, till hundra procent.

Alltså, om du skulle säga att nåt var fult,

då skulle jag ju ta av mig det."

singel för länge?

Igår hamnade jag bakom ett gulligt lesbiskt par på bussen och det gjorde nästan ont i mig. Tror nu att jag kanske har varit singel lite för länge. Kanske speciellt eftersom mitt singelliv har varit nästintill celibat, inget dejtande eller nåt sånt. Och nu känns det ju nästan dumt och onödigt att börja, för jag vill ju inte hitta den rätta nu bara för att sen meddela att jag snart flyttar härifrån. Men lite oskyldigt dejtande kanske skulle funka, vem vet. Det är ju iallafall Pride snart igen så vi får väl se.

Dagens citat

"Har du inga idéer,

så kom inte med dem!"

tankar om livet

Ibland är livet läskigt. Jag sitter här och tänker och försöker skriva en uppgift till en kurs jag går, och så kommer alla tankar om mitt liv dundrandes in i huvudet. Hur det ser ut nu och hur mycket det snart kommer att förändras. Nästa år har jag ett nytt liv på ett nytt ställe långt borta och det är ganska skrämmande. Sen är det svårt att se vägen dit, från mig nu till mig då. Nu sitter jag fortfarande mest hemma, har mycket personligt att ta itu med, har inte särskilt många vänner och de jag har kan jag bevisligen inte riktigt lita på. (se förra inlägget)

Sen har jag förstås min underbara familj. Och finns det någon bättre kombination än sommar, fotbolls-VM och Sims med Sötnos? :)

Samtidigt är det just nu sådär att jag har svårt att se vad som händer om bara några veckor, ibland om bara några dar, och plötsligt behöver jag kunna se mycket längre in i framtiden och förbereda mig för vad som kommer då istället för nu. Och det är ju helt fel, det är bättre att ta allt som det kommer, just nu ska jag t.ex. försöka koncentrera mig på vad jag pluggar, att få en bra och lugn sommar med de jag älskar och att få en del sol. Resten får jag ta när det kommit lite närmre tror jag :P

jag är din vän, är du min?

Att få veta att en av mina närmaste vänner känner sig obekväm att kramas med mig på grund av min läggning var inte kul. Tydligen hade hon pratat med en annan vän till mig på en fest och berättat att sen jag kom ut blir hon ibland orolig att när jag kramas och gosas med henne så har jag andra avsikter. Till de som inte vet det är jag en väldigt gosig person. Jag kramar alla jag känner och älskar att sitta och mysa i soffan. Detta betyder självklart inte att jag är intresserad av mina vänner på minsta sätt. Bara för att jag är flata betyder inte det att jag inte kan skilja på vänner och älskare. När det kommer till mina vänner så tänker jag inte ens tanken på att jag skulle vilja något mer med dem, jag ser inte på dem på det sättet. De skulle lika gärna kunna vara syskon, eller män för den delen.

Så detta gjorde mig ganska ledsen och faktiskt besviken. Jag har märkt att vissa andra vänner har verkat smått obekväma runt mig sen jag kom ut, med vad de säger eller så. Men inte så att de har gått och berättat det för andra eller verkat tveksamma till att krama mig. Sen är det väl också det att detta är en vän som jag trodde mig stå väldigt nära och har berättat fruktansvärt mycket personliga saker och hemligheter. Nu vet jag inte längre vad jag ska tro.

tidigt gay utan konflikter

Jag har hamnat i en period av mycket tänkande just nu. Mycket funderingar om mitt liv, både vad som ska ske nästa år, och vad som skett hittills.

Även ännu mer sökande i hur jag var som yngre och hur många tecken på min läggning som egentligen fanns i mycket tidig ålder. Jag var t.ex. aldrig en särskilt flickig tjej som barn. Utan alltid lite mer av en pojkflicka. Den vanliga prinsessperioden som de flesta små tjejer har hoppade jag över, jag har aldrig valt att klä mig i rosa eller paljetter eller dyl.

Sen hoppade jag även över hela tjejiga fjortisperioden i puberteten. Min mer tjejiga, klä sig i klänning hela tiden, period kom istället mycket senare, i ungefär samma vända som jag började festa och skaffa pojkvän. Men det var väl på nåt sätt ett sista desperat försök att passa in bland alla tjejkompisar som bara pratade killar och var så feminina och självsäkra. Det var ju tydligen så man som tjej skulle vara och så man fick tag på en kille, vilket då verkade vara det stora målet. I övrigt har jag alltid valt byxor framför kjol eller klänning, bekvämt och baggy framför tajt och högklackat. Jag kan gärna fortfarande slänga på mig en klänning ibland och jag ser mig ändå som en relativt feminin tjej, men jag känner mig oftast mest bekväm i byxor :p

Hamnade i en intressant diskussion om detta häromdan och även det att jag och min mamma aldrig har haft stora konflikter mellan oss, i alla fall inte på samma sätt som mina syskon. Och hon hade en teori om att detta kunde bero på min läggning, även om mycket var innan jag var säker på att jag var gay. Att jag på nåt sätt inte gick emot min mamma på samma sätt eftersom jag inte hade behovet att definiera min kvinnlighet på det sättet. Jag tror att många straighta tjejer i tonåren bråkar med sin mamma för att de känner att de vill ha sina egna erfarenheter och bilda sina egna uppfattningar om män och inte gå efter vad deras mamma säger. Men genom att vara gay går man emot mammans erfarenheter på ett annat sätt och då kanske inte samma sorts konflikter behöver uppstå.

Detta är förstås bara helt mina egna, kanske helt overkliga, teorier. Men det är kul att fundera över. Om det kanske, i alla fall i mitt fall, var så det var.

re-connect

De senaste helgerna har verkligen varit fulla med olika aktiviteter, allt från födelsedagar till att re-connecta med vänner. Jag märker hur jag så lätt har glidit ifrån i stort sett alla mina vänner sen jag gick in i väggen för över ett år sen. Så det har varit skönt att träffa några av dem igen :)

Igår var det middag med de underbara brudarna. Det var ett bra tag sen nu upptäckte vi när vi gick igenom vad som hänt sen sist :p Kvällen var otroligt trevlig med god mat och som vanligt roliga samtalsämnen. Också kul att höra från personer jag älskar att de läser min blogg ;) Kvällen slutade med lovande planer för den närmaste tiden.

Sen passade jag på att träffa Ex R i veckan, och det var väldigt bra för oss båda. Känns ibland löjligt att vi kallar varann ex bara eftersom vi nu känns mer som riktigt goda vänner som känner varandra otroligt bra och alltid kommer trivas bra ihop. Det är så skönt när det har kommit så långt att allt romantiskt och dyl är totalt bortblåst. Dit det tyvärr inte går att komma med alla ex, i alla fall inte från båda håll. Eller så ersätts det för ofta med ilska och en ovilja att någonsin ses igen.

Med andra ord en helt ok vecka med en del höjdpunkter. Hoppas det fortsätter så.

det sa klick direkt...

När man går igenom en jobbig period i livet är det viktigt att ha någon att prata med. Eller t.o.m. några stycken. De flesta har ju vissa personer i livet som de kan lita på att berätta allt för. Det har jag med. Men i alla relationer, vare sig det är vänner, familj eller kärleksrelationer så är det viktigt att båda parterna får prata om sitt och att båda två lyssnar på varandra och hjälper så gott det går. Ibland behövs det lite mer än så. Ibland finns behovet av att få prata bara om sitt, om sig och sina problem. Visst, det kan låta själviskt, men det tycker inte jag att det är. Jag tror det är viktigt för personer som mår dåligt att åtminstone då och då få fokusera totalt på sig själv. Och detta får man hos en terapeut. Tyvärr är det inte alltid det lättaste att hitta en bra sådan. Jag har själv gått igenom en del terapeuter av olika sorter och olika grader av hjälpsamma, och jag känner fler som varit med om en hel del. Det är inte alltid så lätt att hitta den där kemin som behövs mellan terapuet och patient för att man ska få det mesta möjliga utav samtalen.

Jag har precis hittat den rätta terapeuten för mig. Jag har haft några som varit bra förr, men det här var helt annorlunda. När man sitter och drar över tiden och kan inte sluta prata och känner sig mer bekväm med en helt främmande människa än vad man någonsin gjort förrut, då vet man att något har klickat direkt. Och jag är så extremt lättad. För det är svårt att leta ny terpeut när man mår dåligt och behöver hjälp. Men nu, tack vare några underbara människor, har jag hittat rätt och nu känns det som att jag äntligen kommer att få den hjälp jag vill ha och behöver. Det känns nu som att jag hittat det som kan få mitt tillstånd att vända. Jag vet att det kommer ta tid och kraft, men det känns lite mer möjligt nu :)

"utsikten är ju bara rakt in i en vägg!!"

En fullpackad helg har det blivit. Fredagen bestod av besök av Popcorn och vilda diskussioner om religion, homosexualitet och våra liv. Vi har varit vänner för evigt, träffas för sällan och hamnar väldigt ofta i givande, ibland vilt galna, argumentationer om allt möjligt.

Gårdagen började med en härlig timmespromenad ute i skogen med mamma och hundarna. Så underbart att se dem små sötnosarna springa omkring helt lyriska i snön och utforska. Sen blev det totalröjning av garderoberna, dags att få bort gammalt och in allt nytt jag köpt på senaste. Slutligen blev det hem till Mumin för att fira att Sötnos finns i våra liv. Det blev en kväll full med Guitar Hero, flummande och drinkar. I mitt fall bestod "drinkarna" av hemmagjord flädersaft, ren :p

Idag däremot var det dags för lägenhetsvisningar, det börjar bli flyttdags och det var spännande. Speciellt kul var det att testa vår taktik om att högljutt klaga på alla fel vi såg för att försöka avskräcka de andra intresserade =)

Många runt om mig verkar få form på sina relationer just nu känns det som. Ronja har blivit tillsammans med någon hon har varit intresserad av från och till sen tonåren och är superkär, Popcorn har ny kille och verkar lycklig, Ex R ska flytta ihop med sin tjej när hon snart flyttar till Sverige, Fröken Röd är singel igen och njuter av det (inge mer dyke-drama!), Henne letar hus och planerar barn inom en snar framtid, osv. Nog känns det lite märkligt, samtidigt som jag är superglad för dem allihop. Det här året kan kanske komma med mycket gott till våra liv. Förhoppningsvis kommer även mitt relationsliv att ändras.

Det är väl alltid en bra start på veckan att gråta vid köksbordet?

Förra helgen var det besök av morföräldrar. Det är inte direkt mitt största nöje här i livet. Jag tycker självklart om dem, men det är ganska påfrestande att umgås med dem länge. När de kommer måste man vara på sin vakt ständigt. Allt man säger, gör, hur man ser ut, vad som finns hemma, allt, blir kommenterat och/eller granskat. Ännu en gång upptäcker jag att min morfar går in och snokar i mitt sovrum, vilket självklart inte känns bra alls. Sen kan jag inte berätta för dem om min läggning, i alla fall inte nu. De skulle inte ta det bra, så istället får jag stå ut med frågor om pojkar och gömma regnbågsflaggor och annat avslöjande från dem.

Annars har nästan hela veckan bestått av att hjälpa Sötnos med plugg. Att saker jag själv aldrig studerade kunde vara intressant var en kul upptäckt :) Min belöning för att jag hjälpte till bestod från en början av godis, vilket självklart tog slut innan plugget. Sen gick den underbara lilla galningen och köpte mig en jacka som tack. Och inte vilken jacka som helst, utan världens snyggaste skinnjacka och jag är så lycklig att jag inte vet vad jag ska ta mig till :p

Det kanske låter överdrivet, men jag har så länge letat efter en perfekt vår och höstjacka som man kan ha till typ allt, och nu hänger den där i mitt rum! Att man kan vara så glad av materiella saker är ibland löjligt :p

ett nytt år, så mycket förväntningar...

Tolvslaget kom och jag stod i ett fönster med en lurvig sötnos i famnen, ett glas asti i handen, mamma och lurvig sötnos 2 bredvid och tittade ut på den fyrverkerifyllda himmelen. Det gick en pirrande, smått nervös känsla genom magen precis när klockan slog tolv. Som om hela min kropp var medveten om precis när det blev ett nytt år. Ett år som ligger i mörker för jag kan inte se vad det kommer att innehålla.

Ser jag tillbaka ett år ser jag ingen större skillnad på livet, jag är nu var jag var då ungefär. Ett helt decennium har gått sen det stora läskiga millenieskiftet. Då var jag en liten förvirrad tonåring som var ganska övertygad om att vara lesbisk men inte vågade berätta det för någon. Jag var utseendemässigt i min värsta ålder, men det är väl så det ska vara i de tidiga tonåren. Den lilla tjejen visste inte hur rätt hon hade. Efter det lyckades jag gömma mig i garderoben igen, kika ut igen som bi, skaffa pojkvän på pojkvän utan att fatta varför det aldrig kändes rätt, hitta mitt drömyrke och på nåt sätt tappa det igen, slutligen krossa sönder garderoben helt och hållet och lyckas stå för vem och vad jag är, gå in i väggen och sen tog det stopp. Stod stilla för ett tag.

Nu börjar året då det ska hända saker. Jag vill skaffa lite nya vänner inom gayvärlden, träffa en trevlig tjej, komma nån vart med mitt liv karriärsmässigt, må bra, kunna sova, träna, vara med dem jag älskar så mycket jag kan och så vidare. Det finns möjligheter för en hel del av dessa. Det kan bli ett bra år.