"jag är bisexuell, mamma"

Skulle det kunna vara möjligt att en dag vakna upp och inse att man är lesbisk, efter 22 plus x år som först hetero och sedan bi? Jag vaknade ju en dag och insåg att jag var bi med en större dragning till tjejer än killar. Skulle det kunna vända helt? Eller är jag nu för alltid fast i att fortfarande ha ett intresse för killar med? Ett intresse jag helst skulle vara utan. Det var ju efter en kort historia (och då menar jag kort, tror det var tre dar) med en kille, som jag matchade så dåligt med som en nyckelpiga matchar en hund, som jag till hundra procent insåg att det var bi jag var, och ett sådant bi som helst vill dela sitt liv med en underbar kvinna bredvid sig. Lustigt hur det kan te sig så att det är killarna i mitt liv som får mig att längta efter tjejerna jag vill ha i mitt liv. Men nu har jag iallafall äntligen tagit ett beslut att göra något åt mina önskningar. Det har ju visat sig att jag skulle klara av det här med att "leva i den lesbiska världen". När jag kom ut till mina bästa kompisar t.ex. så blev de inte ett dugg förvånade, en av dem sa till och med att hon vetat det länge. Det gjorde mig bara glad.

Eller när jag berättade för Henne, hon som var den första tjejen jag någonsin ville vara med, att det var så jag hade känt det, att det var just hon som fick mig att börja fundera över min läggning en gång för miljoner år sedan. Hon som fick mig att misstänka att jag kanske t.o.m. var lesbisk. När jag för nästan två år sen, alltså många år efter att jag känt allt det, berättade för henne om detta, att hon var den första, så log hon och berättade att om hon hade varit lesbisk eller bi eller liknande så var jag den enda tjej hon kunde tänka sig att vara med, och sen lutade hon sig fram och vågade för första gången pussa en tjej på munnen. Nu är det visserligen så att detta inte betydde något vidare än så. Jag hade inte kvar de känslorna för henne längre och hon var och är fortfarande helt hetero, men det var stort för mig iallafall, jag fick en liten bekräftelse på att jag var på rätt väg att lista ut vem och vad som är mitt rätta jag. 

Tänkte bara slänga in att gårdagen blev lyckad och resulterade i att jag nu totalt har försjunkit mig i Sara Lövestams bruden-värld. Hennes två böcker var nämligen en väldigt önskad present som min underbara mamma hade lyckats skaffa mig. Min mamma är en av de få som jag kan prata öppet med om alla mina tankar om tjejer och läggning och önskningar om framtiden. Och det är skönt att ha en sådan mamma, en sån vars reaktion till "jag är bisexuell, mamma" är "jaha, vad trevligt" :)