"för det var ju inte förutsägbart att de skulle vara borta när han vände sig om!"

Igår var jag äntligen tillbaka på gymmet igen. Var för länge sen och det märktes. Men så har diverse jobb, halsar som flussar, tröttheter och skakande hjärnor stått i vägen. Men det var skönt att få träna igen, och ha alla diskussioner med Drottningen som man bara har när man springer på varsitt löpband och ser Smallville utan ljud på tvn som hänger där på väggen. Sen är det alltid lika kul att se vad andra pysslar med, eller snarare att höra hur andra låter när de tränar och tänka tankar om vad man hade trott att de gjorde om man bara hört det utan att veta var de befann sig. Och så kan jag inte sluta le smått för mig själv åt de stora starka männens blickar när de ser oss stretcha varann, och undra vad de tänker då, för vi vet hur icke-normalt och "nyskapande" det ser ut.

Nu sitter jag här och räknar minuterna tills jag måste till jobbet, och tänker på allt jag borde hinna med innan dess. Samtidigt plockar jag bort små gröna trådar som finna överallt på sängen och nu på mina kläder, och hoppas att jag inte ska hitta nån kvarglömd knappnål i sängen också. Detta alltså efter att jag igår dumt nog valde att sitta på sängen och påbörja syendet av mina kläder till pjäsen, inget annat. Och där är självklart ännu en sak jag borde hinna med innan jobbet, att fortsätta sprätta och faktiskt börja sy. 

Och så sitter jag här istället, nyduschad, och räknar blåmärken efter veckans lektioner och är väldigt medveten om vilka muskler som snart kommer börja skrika i träningsvärk. Men de är nog snälla nog att vänta med det tills det att jag är på jobbet och måste röra på mig hur ont jag än har. 

Men nu har minuterna minskat och jag måste åtminstone hinna med att äta något och klämma i mig i några av mina jobbkläder, som alltid får mig att känna mig som någon annan än mig själv.