smäll igen dörren lite hårdare tack!

Hur kommer det sig att vissa människor blir så onödigt patetiska och barnsliga när de känner sig sårade? Och så får de då behovet av att attackera någon annan, ofta den de känner har sårat dem. Ok, det är inte bra just nu. Ok, du känner dig sårad och tycker att det är jag som dumpar dig och gör dig besviken. Men det finns fan i mig ingen jävla anledning att attackera mig för det! Att säga såna patetiska saker som att jag är kall och på nåt sätt skulle bry mig om min "stolthet". Känner du mig inte alls?! Hur fan kan du säga såna saker och sen bli arg på mig för att jag inte vill prata med dig? Hur tänker du egentligen människa? Eller är det kanske det du inte gör... 

Låt mig förklara mitt lilla utbrott. Igår hördes vi inte av alls. Poeten (som jag valt att kalla denna nya kille jag på senaste skrivit om) och jag alltså. Och idag ringde jag honom på min lunch. Då är han av nån anledning piss-off som fan och säger bara en massa dumma saker som varför hörde inte JAG av mig och varför är jag så kall istället för att typ sitta och gråta i telefonen när vi pratar. På min lunchrast. På jobbet. Inför mina kollegor? Och sen säger han typ att han inte orkar prata med mig och är arg för att han anser att det är jag som alltid är upptagen och det är då därför han inte hör av sig. Suck...

Sen när jag något surt har avslutat samtalet med "vi hörs väl senare om vi vill." så får jag ett trevligt litet sms. (Notera sarkasmen på ordet trevligt.) När han skriker, i sms-form, på mig och förklarar hur han inte vill vara med en människa som inte kan visa känslor. Fine. Ett, han verkar inte känna mig alls helt plötsligt. Två, varsågod, nu slipper han för som jag anser det så om det inte redan var slut så är det definitivt det nu. 

Jag börjar undra om jag kanske helt enkelt inte funkar med killar. Jag har ju sagt förrut att jag egentligen är så fed up på dem och önskar att jag bara kunde hitta en trevlig tjej istället. Inte för att jag säger att det då automatiskt skulle fungera bättre. Men det är nåt med just killar och deras sätt att tänka och handla som jag bara inte kan förstå mig på. Och som jag är så jävla trött på. Jag vet att jag alltid säger det efter ännu en kille, men jag vill inte ha med killar och göra längre. Iallafall inte på hela sex/fling/förhållande/blabla-sättet. Nu är det slut med det. 

Ibland önskar jag verkligen att jag var helt lesbisk.