onsdag 21 oktober 2009

jag sa stopp

Ibland är det bara att inse att det blir för mycket. En person kan inte klara vad som helst. Inte hur mycket som helst. Det är viktigt att kunna sina gränser. Veta när det är dags att säga stopp. Ibland måste något offras för att klara sig.
Jag fick igår inse att jag tagit på mig lite för mycket stress igen. Och jag måste se mig för så att jag inte faller tillbaka i gamla mönster. Jag vill inte tillbaka till där jag var. Så jag fick helt enkelt stanna upp och med hjälp av min älskade mamma se hur det jag försökte göra inte var möjligt. Att gå från att vara utbränd och knappt orka upp på mornarna till att plugga på heltid kanske inte var det smartaste draget. Därför har jag fått komma att förstå att jag kanske måste misslyckas lite också. Skippa vissa saker för att förhoppningsvis orka ta igen dem senare. När jag insåg att stressen över min kommande tenta höll på att slita sönder mig var det dags att sluta kämpa. Jag klarade inte riktigt av det själv, men vad har man annars mammor till? Så jag bestämde mig för att inte ens försöka. Det finns inte en chans att jag skulle klara av att plugga in allt som behövs på knappt en vecka till. Istället ska jag använda de här dagarna till att ta igen mig så gott det går innan nästa kurs börjar. Det var just det som var mitt problem tidigare. Att jag inte satte stopp. Att jag trodde att jag skulle klara allt och med bäst resultat. Att jag inte behövde vila och sova ut ibland. Men nu var jag tvungen. Sömnen har jag inte fått tillbaka än, men jag måste ta så mycket jag kan få. Beviset på min överdrivna stress fick jag när jag vaknade i morse. Efter beslutet tagits igår kväll kunde jag ändå inte släppa stressen över natten. Jag vaknade med tanken på hur mycket jag var tvungen att läsa in i dag. Jag var tvungen att påminna mig själv om mitt beslut och sen plocka undan böckerna innan jag kunde börja koppla av lite.

Jag måste inse att jag inte kan lyckas med allt. Kanske kommer jag inte kunna fortsätta den här utbildningen och i så fall för jag ta det. Det kanske inte var rätt i alla fall. Jag får ta det som det kommer, när det kommer. Det kommer nog hjälpa mig i slutändan.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Bra val! Du måste ta hand om dig älskling. Det var det jag försökte säga för ett tag sedan, en av sakerna man måste lära sig när man läser en lång utbildning - när man bara ska skita i det. Jag skippade massor av tentor för att ta dem senare istället. Och du vet hur ambitiös jag är... /S

Honungsbit sa...

Haha, jodå det vet jag att du är :) Men det är precis det jag lär mig nu.