omladdad efter trevliga dar

Ibland är det jäkligt skönt att komma bort från storstan i några dar. Att få vara i en mindre stad och njuta av tystnaden och lugnet. För det är mycket tystare och definitivt lugnare när man kommer bort från Stockholm, även om man vanligtvis bor i en förort och inte inne i själva centrum. Det lugnet som finns i småstäder går inte att uppnå här. Ändå älskar jag Stockholm och känner mig som mest hemma här. Men ibland, som med allt man älskar, behöver man en paus.

Detta var en bra paus. Jag fick chansen att ta det lugnt, ha jäkligt kul och ladda om. Det var kul att umgås med ett gäng flator, delvis för att det är en ovana för mig, delvis för att de var helt underbara. Jag fick prova på något jag inte gjort förrut, besöka ännu en stad jag inte varit i förrut och uppleva allt som pågick där, ha trevliga middagar med intressanta samtal och till sist vara lite typiskt svensk nere vid vattnet. Sen hade jag väldigt mysiga och trevliga stunder med bruden som jag åkte dit på grund av. Vi hade många långa samtal och djupa och viktiga saker som förde oss närmare varann. Eller så låg vi bara på en gräsmatta och myste under solen. Eller satt och såg lesbiska draman på tv och skrattade gott. Vid ett annat tillfälle satt jag under tak på en bänk med hennes huvud i mitt knä och tittade på regnet. Till och med det fick mig att koppla av en stund och njuta.

Vi kommer nog ses igen. Det hoppas jag. Vi har kul tillsammans på ett avkopplat sätt som känns väldigt bekvämt för mig just nu. Och så skadar det ju inte att detta är en jäkligt härlig brud som både är snygg, sexig och rolig.

ett nytt försök

Sen kan det bli sådär att man inte riktigt egentligen vet vad man känner. Att när mobilen ligger där och vibrerar av samtal och sms och man väljer att inte svara så gör det ont någonstans inom en. Och det slutar med att man ger sig lite grann i form av ett svar och ett löfte att prata. Sen väcker det samtalet det man inte visste att man kände. Det man inte visste att man ville. Ändå försökte jag vara hård, bestämd, fast på vad jag tyckte och tänkte. Men ibland måste man låta folk få förklara sig. Och sen måste man tänka efter ordentligt. Så att det inte blir fel, så att man inte tar fel beslut och mår dåligt. Ärlighet är så jäkla viktigt, och om man klarar av att ha det i sitt liv så blir många saker bättre. Om man kan komma överens om att sätta ärligheten först och skjuta spelen och löjligheterna åt sidan, så kan man kanske ändå röra sig framåt.

En klok person sa till mig häromdan att "man ångrar ofta mer det man inte gjorde än det man gjorde".

done.

Nu är det avklarat. Jag har meddelat henne vad jag tycker om folk som är oärliga och inte kan säga sanningen rakt ut. Hon vet nu att jag inte vill träffa henne igen. Och det spelar ingen roll vilken taktik hon prövar nu (först bitchig och avfärdande sen be om ursäkt och verka svag), ingenting kommer få mig att ändra vad jag tycker om det här.

Och det är inte för att jag är sårad eller förstörd över detta. Inte alls. Jag hade inte direkt hunnit utveckla några starka känslor för henne. Däremot är jag pissed off som fan över vad hon skrev. Och nu lättad att jag lyckades vara stark i att berätta för henne att jag inte accepterar ett sånt beteende.

Ett tips: om du bara är ute efter en sak, säg det. Berätta gärna anledningen också. Har du tur, kanske du ändå får det. Annars kan du åtminstone få respekt för att vara ärlig.

hört talas om ärlighet?

Om man inte vill att folk ska få reda på saker, ska man fan inte skriva ut det på nätet där vem som helst kan se det! Speciellt inte om personen ifråga även vet att det är där man skriver saker. Lite mer vett än så måste ju finnas! Hur man kan tro att när man skriver personliga saker på nätet så förblir de personliga, det förstår jag inte, speciellt när man inte skriver det anonymt.

Om det nu inte är så att det skrevs för att man egentligen ville att personen i fråga (alltså jag) skulle läsa det? När jag tänker efter fick jag i förbigående höra "jag sitter och skriver något". Var det ett sätt att få mig att läsa? Ett litet, kanske omedvetet, sätt att lyckas säga det till mig på det fegaste av fega sätt?

Jag tål inte oärliga människor. Jag pallar inte när folk ljuger för mig. Säg sanningen istället, jag klarar det! Skriv inte saker rakt ut på nätet och få mig att se dålig ut. Så att jag ser ut som den dumma lilla bruden som går och tror fel saker. Som ett misstag du har gjort och nu måste ordna på nåt sätt. Försök inte få sympati för att du är för feg för att berätta sanningen och istället fortsätter spela. Nu blir det din tur att få höra sanningen.

(Och, ja jag vet att jag nu skriver ut något som vem som helst kan läsa. Men denna blogg är för det första anonym, max tre personer vet både vem jag är och vem jag pratar om. Sen kommer denna sanningen komma fram så fort jag får chansen att prata med personen jag skriver om. Sist så är detta inget som jag vill hålla för mig själv, utan något som måste komma ut.)

vidare planer

Biljetterna är bokade. Om en och en halv vecka, cirka, bär det av neråt i landet och då blir det min tur att vara gäst. Det är bruden från den senaste tiden som ska hälsas på, och tre dar blev fler när vi skulle fixa biljetter till mig. Det kommer bli annorlunda, först pga att det var ett tag sen jag bodde hos andra, för det andra för att jag flyr storstan för "landet". Men det kommer vara kul att träffa henne igen. Sen får vi se vad som händer, distans är inte det roligaste, men när man hittar någon som henne är det något som måste övervägas.

med andra ord: en bra helg

Långa samtal vid köksbord och på säng.

Någon att andas med.

Armar runt kroppar som somnar sakta.

Lätta fingrar som smeker mage och rygg.

Vackra ögon att läsa ur.

Ljud av njutning som överröstar åskan.

En axel att vila mot, en axel att kyssa.

Hår som stryks undan från en vacker panna.

Skratt som fyller rummet med glädje.

Allvar som ökar närheten.

Tiden rusar iväg, men det spelar ingen roll.

Mjuka läppar finns att kyssa.

i natt

Vid ett tillfälle i natt vaknade jag till, såg mig om och där låg en otroligt fin tjej bredvid mig och sov djupt.

Det känns nästan overkligt, som att det inte riktigt händer. För en vecka sen var det här bara önsketänkande. Igår trodde jag att det var lite mera möjligt att det skulle ske snart. Och i natt har jag för första gången på över två år somnat med någon i mina armar.

Ibland löser det sig bra när det händer saker i andra människors liv som ändrar på planer.

huvud/centrifug

Ibland blir huvudet så fullt av saker att det bara känns som att det ska sprängas. Så är det i dag. Mitt huvud är på overload med framtidsplaner, vad som händer nästa år, vad som händer i höst, tankar på bruden från förra veckan, stress över plugg som ska vara klart nästa vecka osv. osv. I detta har jag idag försökt ta in ännu mera information på grund av nämnda plugg. Kurslitteratur skummas igenom och ska skrivas om in i datorn, och jag vet inte om jag lyckas ta in något överhuvudtaget. Stundvis blir huvudet så fullt att jag bara blir irriterad, börjar fräsa om någon pratar med mig och slänger och bankar saker omkring mig. Detta är inget bra tecken. Mitt huvud dunkar av värk och tankar. Det är inte heller ett bra tecken. Helt plötsligt smäller jag ihop datorn argt, dunsar ner i soffan och med ett huvud som snurrar snabbare än en centrifug, faller jag in i någon sorts halvsömn, där jag inte riktigt sover och inte riktigt är vaken. Detta är absolut inget bra tecken. Allt detta tillsammans tyder på att det är alldeles för mycket just nu. Och vilken dag som helst blir det ännu mer.

Visst kommer det bli bättre i slutet av nästa vecka, tänker jag, då kommer arbetena vara inlämnade och saker vara överstökade förhoppningsvis. Men då kommer allt det där andra som jag har skjutit upp. Då ska jag tillåta mig att börja planer, skriva listor, plocka och sortera, leta jobb, diskutera ekonomi och viktiga beslut, läsa igenom viktiga papper och ta itu med saker.

Mitt huvud snurrar igen.

Men två små ljus hjälper mig att överleva, att fortsätta kämpa just nu. Det ena, det mindre ljuset, är att i helgen får jag nog träffa henne igen. Får se in i de där ögonen och glömma allt det jobbiga en stund. Även om jag inte vet vad som händer sen, så är det nog ändå värt det.

Det andra, mycket större ljuset, är det stora som ska hända snart. Förändringen som skett där och hur mycket bättre den förändringen gör det hela. Hur mycket bättre det kommer kännas om några månader när det är dags. Hur allt mitt jobb och kämpande just nu, då kommer att vara värt det.

lycka!

Jag och Sötnos ska tillsammans erövra en ny del av världen! Jag kommer inte längre att vara ensam på detta nya äventyr utan kommer att ha min underbara syster vid min sida, precis så som det ska vara :)

Jag älskar dig Sötnos!

kan en vecka som volontär bli bättre än såhär?

Och så var Stockholm Pride slut för i år också. Har hänt så galet mycket den senaste veckan att jag knappt har sett skymten av min dator.

Det har förstås varit fullt upp med mitt volontärsjobb för Pride, vilket är så kul och givande att det nästan inte känns som jobb alls. Kanske först när benen börjar protestera för att man knappt har suttit ner på flera dar, inser man hur mycket som egentligen har gjorts. Det har varit jobb, hjälpa en massa underbara besökare, häng i Pride Park, tjejfesten, och så volontär för paraden med avspärrningar och hålla ögonen på den fantastiska publiken så att ingen skadades. Det har kort sagt varit en fullpackad och fantastisk vecka. Det är något alldeles särskilt med Pride och alla människorna där, besökare som volontärer, som gör det hela så bra.

Och mitt i allt det här, hände nåt jag inte hade trott. Långa samtal, skratt och småflirtande växlade snabbt över i armar som slöt sig runt mig när ingen såg på, händer som sökte sig efter varann under promenader i Parken, fantastiskt vackra ögon som såg in i mina och sa allt det där som talet inte kunde. Plötsligt spelade värken i benen igen vidare roll, tröttheten efter tjejfesten märktes knappt av. Istället fick jag kraft och ork av små lätta beröringar när tillfälle fanns och längtan efter att få vara ensamma åtminstone en liten stund...

Känner mig så oerhört tacksam för årets Pride, alla underbara människor, flera från förra året, alla de som kämpar för att hålla igång denna otroliga festival och fortsätta att göra den bättre, och speciellt för denna människa som nu tagit sig in i mitt liv och mina tankar.

Årets Pride lyckades enligt mig slå förra årets.