mitt upptagna liv

Nu blev det så där ruskigt fullt upp med saker som ska göras i livet. Och det resulterar i sig tyvärr i att min blogg inte får se nån aktivitet. Jag ber om ursäkt och hoppas att ni som läser har överseende med detta :)
Så varför har jag haft fullt upp undrar man ju då? Jo, min utbildning är nu inne på slutspurten, bara tre veckor kvar nu cirka och detta gör min sjukt deppig. Jag har en sån stark kontakt med min klass och vill inte förlora det vi har. Eller dem för den delen. Samtidigt är det jävligt kul just nu med allt vi håller på med. Men det tar upp mycket tid och mycket ork. Speciellt för mig som fortfarande är på gränsen till att bli utbränd och ändå ständigt tar på mig för mycket ansvar. Men så är jag lite för van vid att om man inte tar itu med det själv så blir det inte gjort. Detta resulterar i att jag fortfarande inte kunnat gå tillbaka till jobbet, vilket i sin tur resulterar i att mina pengar börjar ta slut. Och det närmar sig jul. Ingen bra kombination. Sen har jag varit i processen att byta terapeut, vilket har gått bra, men det betyder att man måste ta om allt det där som hänt för den nya terapeuten och det betyder att man måste återuppleva mycket.
Samtidigt gör Poeten allt i sin makt för att göra mitt liv ännu en liten bit värre, både irl och om nätterna i mina drömmar, och ger mig visserligen på det sättet ännu mer att snacka med nämnda terapuet om.
Sen kan jag fortsätta rabbla ett tag, men det orkar jag inte med. All min ork går ju som sagt åt till allt jag har att göra.

På brudfronten är det inget nytt. Jag har fortfarande smskontakt med Blyger till och från. Vilket för det mesta handlar om varför våra liv är så upptagna och försök att bestämma en ny tid att träffas. Vilket vi fortfarande inte lyckats med. Så nu vet jag inte riktigt vad som kommer hända. Jag vet helt ärligt inte vad jag vill heller. Det kan ju vara så att jag ska vara singel ett tag till. Har ju klarat mig bra de senaste fyra och en halv månaderna. Och vem vet, jag kanske behöver mer än så. För just nu har jag som sagt var knappt tid för nåt extra i mitt liv eftersom det är fullproppad på gränsen att svämma över.

Men nån ljuspunkt finns det ändå. För cirka två veckor sen fick Sötnos ett av sina underbara infall. Som vid tidigare tillfällen resulterat i semesterresor, ommöbleringar och diverse oväntade presenter. Denna gången resulterade det i en ny familjemedlem som just nu ligger på golvet vid mina fötter och leker med en liten elefant =) Det är underbart med lite mer liv i huset. Visserligen har vi en hel del, vi är stora djurälskare i den här familjen och har alltid varit, men det här är nåt nytt. Nåt nytt på det bra sättet.

*lycka*

Idag känns på många sätt som en ganska bra dag. Det började redan igår med att jag fick besök av en underbar budbil som bar på ett underbart paket. Min nya MacBook, av den allra senaste modellen hade äntligen kommit! Titta så fin den är:


Och nu har jag svårt att slita mig från den överhuvudtaget. Vill bara stirra på den hela tiden för den är så vacker och så underbar och har så många nya roliga funktioner att jag bara vill testa mer och mer. Det var längesen jag var så kär i en pryl, kan t.o.m. ha varit sist jag köpte en ny dator. Vilket var ganska många år sedan och just därför det var dags för en ny nu. Och detta är då också slutet på de två och en halv datorlösa veckor som jag har fått genomlida.
Sen blev dagen bara bättre när jag vaknade av beskedet att Obama vunnit. Och jag anser verkligen att det var nåt av det bästa som kunde hända. För om ett land som USA med alla sina fördomar och ideal kan vändas om på det här viset, vad kan då inte resten av världen? Ännu mer övertygad om detta blev jag när jag såg hans tacktal tidigare idag. Det tycker jag att ni ska se själva också. Ärligt talat fick jag tårar i ögonen mer än en gång.

väggen behövdes inte

Det var igår som jag sagt att jag skulle ställa Blyger mot väggen om varför hon inte hört av sig. För att inte gå runt och tänka på detta hela dan så bestämde jag en tid. Det klockslaget skulle jag skicka iväg smset som jag länge försökt formulera i huvudet. Vad händer inte då tio minuter innan jag ska skicka det? Jo, hon smsar mig. För första gången på sex dar. Tio minuter innan jag ska ställa henne mot väggen. Men jag bestämde mig för att inte bara glömma bort hur dissad jag känt mig, så jag frågade ut henne ändå. Om varför hon inte hört av sig, om hur jag känt mig dissad, om hur det faktiskt bara varit jag som hört av mig osv. Sen blev det en massa meddelanden som flög fram och tillbaka mellan våra små telefoner och till slut var allt avklarat och förlåtet. Jag kan ju inte hjälpa att tycka att hon är så jävla söt. Det går bara inte att ignorera. Speciellt inte när hon sen ringde mig och ville prata om att träffas på kvällen. Detta blev tyvärr inte av pga diverse fester som jag var på, trötthet och tunnelbanor som bara går en gång i timmen. Men det var iallafall ingen diss, och vi ska fortfarande ses igen, så nu mår jag lite bättre :)