nu börjar allvaret

Mycket har hänt på bara några dar. Jag fick reda på att jag kommit in på utbildningen jag sökt på universitetet och nu kommer allt igång på riktigt. Det känns lite som att jag kastas in i något som jag inte vet hur jag ska hantera. Jag har fått en milslång litteraturlista och inte hittills fått tag på en enda bok, och det har inte varit utan försök. Jag har fått så mycket information inproppat i mig så det känns som om mitt huvud ska sprängas. Direkt ska allvaret börja med en kurs som verkar bli svår och väldigt krävande.
Hittills har jag lyckats stöta på två självklara flator på utbildningen. Sammanlagt finns det max femton män bland oss nya. Alltså är det lite svårt att orientera sig bland alla tjejer. I min klass känner jag mig lite udda, som den enda tjejen med riktigt kort hår, de flesta har långt, böljande sådant matchat med väldigt lika klädval och väskor.

Det finns definitivt en oro i mig att det hela ska gå åt helvete. Jag kan inte säga att jag har återhämtat mig helt från utbrändheten. Lite socialt obekväm skulle jag nog kalla mig själv just nu. Det är som att jag har tappat en del av skillsen som behövs för att föra ett normalt samtal. Jag är inte heller bekväm alls med att stå i centrum, vill inte vara den som alla lyssnar och tittar på. Flera gånger har jag varit tvungen att lugna ner min andning och påminna mig själv om att det är det här jag vill göra och jag behöver inte lyckas med allt direkt. Det finns fler chanser än en på den här nivån. Jag måste bara vara försiktigt att inte lägga för mycket på mig själv för fort så att jag faller tillbaka. Och jag känner redan av stressen.
Men jag är glad, det klart jag är. Jag har ju kommit in där jag ville. Och med alla dessa tjejer borde jag känna mig ganska bekväm. Vi får helt enkelt vänta och se.

skydda sig vid sex?

Under Pride kom självklart diskussioner om sex upp och om hur tjejer som har sex med tjejer egentligen ska skydda sig. Man har ju hört det om att klippa upp en kondom och använda som slicklapp, och det var det tipset som användes av flera utav kondomutdelarna. Men så hölls ett seminarium om det hela, som hette typ "för kvinnor som har sex med kvinnor". Jag var inte själv på det men pratade med en som var där. De som höll i seminariet ville tydligen krossa myten om att klippa upp kondomer. Det ger helt enkelt inte tillräckligt med skydd. Detta fick mig att ge mig ut med uppdraget att hitta hur man då ska göra. Så jag frågade runt. Slicklappar kan man tydligen också glömma, för det första eftersom de inte ens finns att köpa i Sverige utan måste beställas från typ USA eller nåt, och för det andra eftersom de tydligen inte heller ger tillräckligt med skydd. För att få tillräckligt med skydd från vätskor osv skulle man egentligen behöva någon slags plasttrosa eller dyl och det kan man ju själv lista ut vad det skulle göra för sexlivet :P "Vänta lite snygging, jag måste bara leta reda på plasttrosorna."

Så hur ska man göra för att skydda sig då? Svaret är läskigt enkelt. Det behövs inte. Jag hittade en person som verkligen verkade veta vad hon snackade om. Då fick jag veta att för det första är det väldigt sällsynt att man blir smittad av hiv om man är tjej som har sex med tjejer. Det smittar ju mest genom blod och sperma, så det man ska tänka på är att strunta i sex när någon har mens. Eller åtminstone strunta i gnugg- eller gnidsex, och istället låta händerna leka. Det vanligaste att smittas av är ju alltid klamydia, som de flesta vet. Men klamydia blir bara farligt om det inte upptäcks. Så om man regelbundet testar sig för klamydia och tar itu med det om man nu smittats, så löser även det sig. Klamydia är inte svårt att bli av med, det är som jag har förstått det, bara att gå på en antibiotikakur i typ 10 dar. Det som är lite allvarligare är kondolym, som kan leda till livmoderhalscancer. Alla som är över 23 vet att man från det året man fyller 23 blir kallad till cellprovtagning vart tredje år. Cellprovtagning gör man för att se om det finns några förändringar som kan tyda på cancer. Om man är duktig och går på dem varje gång man blir kallad, så upptäcker man ifall man har kondylom, det är tydligen det enda sättet att upptäcka. Och det räcker tydligen att kolla vart tredje år. Det finns också en annan sorts kondylom som ger vårtor, där nere alltså så det upptäcker man själv, men den sorten fick jag veta kan inte leda till livmoderhalscancer.

För att korta ner det hela är det alltså detta som gäller. Inget sex vid mens, regelbundna klamydiatest, cellprovtagningar, byt kondom om två tjejer delar dildo eller dyl. Gör detta så ska det vara lugnt. Du slipper bära runt på kondomer och sax, om du nu gjort det vill säga :P

(Hittade precis en artikel om just detta på rfsl som bekräftar det jag skrivit :) Där kan man också ladda ner hela studien som gjorts om man vill det.)

min första pride

Först Pride och sen förkyld, men nu mår jag bättre och kan äntligen blogga om priden.
Vilken vecka. Den var både lång som flera månader och alldeles för kort. För nu är det över. Stockholm Pride 2009. Min första Pride, som jag aldrig kommer glömma. Nu ska jag försöka sammanfatta den.
Jag har jobbat för fullt, och det har varit hur kul som helst. Det var härligt att stå där i sin neongröna volontärströja och på det sättet direkt antas höra till hbt-kulturen på något sätt. Det är så underbart att för en gångs skull antas vara gay istället för straight. Nu var ju inte alla volontärer homo, bi eller trans, men jag skulle säga att majoriteten var det. Allihopa var de iallafall helt fantastiska människor. Det är så härligt att vara runt människor som man känner sig riktigt hemma med. Där man kan känna att här hör jag hemma. Samtidigt känner man att man gör något jävligt bra genom att vara volontär på något som är så viktigt som detta.
Sen hann jag med en hel del när jag inte jobbade. Välkommen till familjen-kvällen som Pride House hade på kulturhustaket var skitkul med öppen scen, breakdance-tävling och ett underbart framträdande av God-des and She. Sen var jag på två underbara föreställningar, The Big Bög Show och Kyss min plysch. Den första var en komma ut enmansföreställning som hade spelats på en massa skolor för klasser från åttan och uppåt. Och jag satt där och tänkte att det var just precis en sådan föreställning jag hade behövt se i den ålder. Då kanske jag hade förstått att jag inte var "konstig och onormal". Så det var skönt att se att det finns de som hjälper ungdomar med det.
Jag har träffat en massa underbara människor också, flera som jag verkligen hoppas att jag kommer ha fortsatt kontakt med.
Paraden var helt fantastisk. Vi bara hoppade in nånstans utan så värst mycket tanke på vilka vi hamnade hos och sen gick vi bara och njöt av alla fantastiska människor, både de som gick och de som såg på.

Det var helt enkelt en av de bästa veckorna någonsin och det är så tråkigt att den är över. Längtar redan till nästa år :P