Söndagens citat

"Jag litar på dig fullständigt, till hundra procent.

Alltså, om du skulle säga att nåt var fult,

då skulle jag ju ta av mig det."

singel för länge?

Igår hamnade jag bakom ett gulligt lesbiskt par på bussen och det gjorde nästan ont i mig. Tror nu att jag kanske har varit singel lite för länge. Kanske speciellt eftersom mitt singelliv har varit nästintill celibat, inget dejtande eller nåt sånt. Och nu känns det ju nästan dumt och onödigt att börja, för jag vill ju inte hitta den rätta nu bara för att sen meddela att jag snart flyttar härifrån. Men lite oskyldigt dejtande kanske skulle funka, vem vet. Det är ju iallafall Pride snart igen så vi får väl se.

Dagens citat

"Har du inga idéer,

så kom inte med dem!"

tankar om livet

Ibland är livet läskigt. Jag sitter här och tänker och försöker skriva en uppgift till en kurs jag går, och så kommer alla tankar om mitt liv dundrandes in i huvudet. Hur det ser ut nu och hur mycket det snart kommer att förändras. Nästa år har jag ett nytt liv på ett nytt ställe långt borta och det är ganska skrämmande. Sen är det svårt att se vägen dit, från mig nu till mig då. Nu sitter jag fortfarande mest hemma, har mycket personligt att ta itu med, har inte särskilt många vänner och de jag har kan jag bevisligen inte riktigt lita på. (se förra inlägget)

Sen har jag förstås min underbara familj. Och finns det någon bättre kombination än sommar, fotbolls-VM och Sims med Sötnos? :)

Samtidigt är det just nu sådär att jag har svårt att se vad som händer om bara några veckor, ibland om bara några dar, och plötsligt behöver jag kunna se mycket längre in i framtiden och förbereda mig för vad som kommer då istället för nu. Och det är ju helt fel, det är bättre att ta allt som det kommer, just nu ska jag t.ex. försöka koncentrera mig på vad jag pluggar, att få en bra och lugn sommar med de jag älskar och att få en del sol. Resten får jag ta när det kommit lite närmre tror jag :P

jag är din vän, är du min?

Att få veta att en av mina närmaste vänner känner sig obekväm att kramas med mig på grund av min läggning var inte kul. Tydligen hade hon pratat med en annan vän till mig på en fest och berättat att sen jag kom ut blir hon ibland orolig att när jag kramas och gosas med henne så har jag andra avsikter. Till de som inte vet det är jag en väldigt gosig person. Jag kramar alla jag känner och älskar att sitta och mysa i soffan. Detta betyder självklart inte att jag är intresserad av mina vänner på minsta sätt. Bara för att jag är flata betyder inte det att jag inte kan skilja på vänner och älskare. När det kommer till mina vänner så tänker jag inte ens tanken på att jag skulle vilja något mer med dem, jag ser inte på dem på det sättet. De skulle lika gärna kunna vara syskon, eller män för den delen.

Så detta gjorde mig ganska ledsen och faktiskt besviken. Jag har märkt att vissa andra vänner har verkat smått obekväma runt mig sen jag kom ut, med vad de säger eller så. Men inte så att de har gått och berättat det för andra eller verkat tveksamma till att krama mig. Sen är det väl också det att detta är en vän som jag trodde mig stå väldigt nära och har berättat fruktansvärt mycket personliga saker och hemligheter. Nu vet jag inte längre vad jag ska tro.

tidigt gay utan konflikter

Jag har hamnat i en period av mycket tänkande just nu. Mycket funderingar om mitt liv, både vad som ska ske nästa år, och vad som skett hittills.

Även ännu mer sökande i hur jag var som yngre och hur många tecken på min läggning som egentligen fanns i mycket tidig ålder. Jag var t.ex. aldrig en särskilt flickig tjej som barn. Utan alltid lite mer av en pojkflicka. Den vanliga prinsessperioden som de flesta små tjejer har hoppade jag över, jag har aldrig valt att klä mig i rosa eller paljetter eller dyl.

Sen hoppade jag även över hela tjejiga fjortisperioden i puberteten. Min mer tjejiga, klä sig i klänning hela tiden, period kom istället mycket senare, i ungefär samma vända som jag började festa och skaffa pojkvän. Men det var väl på nåt sätt ett sista desperat försök att passa in bland alla tjejkompisar som bara pratade killar och var så feminina och självsäkra. Det var ju tydligen så man som tjej skulle vara och så man fick tag på en kille, vilket då verkade vara det stora målet. I övrigt har jag alltid valt byxor framför kjol eller klänning, bekvämt och baggy framför tajt och högklackat. Jag kan gärna fortfarande slänga på mig en klänning ibland och jag ser mig ändå som en relativt feminin tjej, men jag känner mig oftast mest bekväm i byxor :p

Hamnade i en intressant diskussion om detta häromdan och även det att jag och min mamma aldrig har haft stora konflikter mellan oss, i alla fall inte på samma sätt som mina syskon. Och hon hade en teori om att detta kunde bero på min läggning, även om mycket var innan jag var säker på att jag var gay. Att jag på nåt sätt inte gick emot min mamma på samma sätt eftersom jag inte hade behovet att definiera min kvinnlighet på det sättet. Jag tror att många straighta tjejer i tonåren bråkar med sin mamma för att de känner att de vill ha sina egna erfarenheter och bilda sina egna uppfattningar om män och inte gå efter vad deras mamma säger. Men genom att vara gay går man emot mammans erfarenheter på ett annat sätt och då kanske inte samma sorts konflikter behöver uppstå.

Detta är förstås bara helt mina egna, kanske helt overkliga, teorier. Men det är kul att fundera över. Om det kanske, i alla fall i mitt fall, var så det var.