Ikväll lyckades jag äntligen se Milk. Jag har självklart tänkt att se den filmen hur många gånger som helst, men det har av en massa jäkla anledningar inte blivit av. Men idag, tack vare mitt underbara nya PS3 som klarade av att spela format som dvd-spelaren inte klarade, så sågs den. Och jag kan direkt säga att de som inte sett den än, bör verkligen se den. Jag visste redan en del av historien, vem Harvey Milk var och vad han startade, men det var verkligen intressant att se hur det hela utspelade sig. Den ska tydligen hålla sig riktigt bra till de verkliga händelserna också. Jag måste erkänna att jag mer än en gång fick tårar i ögonen och åtminstone en scen fick mig att vilja storgrina. Det hela började där på sätt och vis, hela gayrörelsen, pride, homosexuellas rättigheter i samhället, det var tack vare dessa människor som vi har det relativt bra i många länder idag. Visst, det är en lång väg kvar för alldeles för stora delar av världen. Men hur hade det sett ut utan Harvey Milk och hans anhängare? Det är skrämmande att tänka att det hela hände 1978, alltså bara lite över 30 år sedan. Och då var det i USA, världens mest framgångsrika land. Innan gayrörelsen tog fart blev homosexuella nerslagna av poliser i USA, bara för att de var homosexuella. Polisen ansågs sig ha rätt att göra så just därför. Så nog har vi kommit långt på 30 år. Idag har flera länder i världen röstat fram könsneutrala äktenskap. Det visar förhoppningsvis hopp för de länder där homosexuella fortfarande blir förtryckta och inte har några rättigheter.
Sammanfattningsvis en film värd att se om man vill veta hur det hela, så att säga, började. Hur folk slogs och blev slagna för homosexuellas rätt till rättigheter. Till deras rätt att bli behandlade som människor.
