väggen behövdes inte

Det var igår som jag sagt att jag skulle ställa Blyger mot väggen om varför hon inte hört av sig. För att inte gå runt och tänka på detta hela dan så bestämde jag en tid. Det klockslaget skulle jag skicka iväg smset som jag länge försökt formulera i huvudet. Vad händer inte då tio minuter innan jag ska skicka det? Jo, hon smsar mig. För första gången på sex dar. Tio minuter innan jag ska ställa henne mot väggen. Men jag bestämde mig för att inte bara glömma bort hur dissad jag känt mig, så jag frågade ut henne ändå. Om varför hon inte hört av sig, om hur jag känt mig dissad, om hur det faktiskt bara varit jag som hört av mig osv. Sen blev det en massa meddelanden som flög fram och tillbaka mellan våra små telefoner och till slut var allt avklarat och förlåtet. Jag kan ju inte hjälpa att tycka att hon är så jävla söt. Det går bara inte att ignorera. Speciellt inte när hon sen ringde mig och ville prata om att träffas på kvällen. Detta blev tyvärr inte av pga diverse fester som jag var på, trötthet och tunnelbanor som bara går en gång i timmen. Men det var iallafall ingen diss, och vi ska fortfarande ses igen, så nu mår jag lite bättre :)