en god jul och ett gott(?) nytt år

Nu börjar 2008 äntligen närma sig sitt slut. Jag säger äntligen efter att jag och Fröken Röd hade en diskussion häromdan om vilket jävligt år detta har varit och att vi nu sätter alla förhoppningar på 2009. Vi hoppas att det nya året kommer bli betydligt bättre. Hoppas utan att riktigt tro är det väl tyvärr. För vi har förvandlats till ett par pessimister. Iallafall när det kommer till förhållanden och kärleken med stort k. Praktiskt taget alla förhållanden omkring oss rasar samman och för oss båda har det inte gått nå vidare på väldigt länge. Så vi har börjat tappa tron på att vi kommer hitta dit någon dag, hitta "den rätta". Däremot hanterar vi det lite olika, Fröken Röd och jag. Jag, eller min kropp, eller mitt undermedvetna eller vad som nu styr sådant har hanterat situationen genom att ta bort minsta spår av sexlust ur mig. Den finns helt enkelt inte där. Jag har absolut ingen som helst lust att ha sex helt enkelt. Eller att delta i något som skulle kunna leda till sex, som att flörta, spana, dejta osv. Fröken Röds sexlust verkar det däremot inte vara något fel på, däremot är hon helt ointresserad i allt som skulle kunna leda till ett förhållande. Ok, vissa skulle säkert här tycka att sex i sig är något som skulle kunna leda till ett förhållande. Men det behöver det nödvändigtvis inte göra så länge man är på det klara med vad som gäller.

Sen var det ju jul med allt som hör därtill. Och det gick väl bra och smärtfritt med både uppskattade julklappar och mindre uppskattade sådana. Men det bästa med hela julen var när jag äntligen fick avslöja min hemliga julöverraskning. För en månad sen var jag nämligen och tatuerade mig. Min allra första tatuering. Den är underbar och otroligt vacker och lätt att dölja. Men jag har behövt hålla den hemlig fram till jul eftersom den är en symbol för min kärlek till Sötnos och för att visa att den kärleken och mitt stöd alltid kommer finnas. Det är bara några få som har vetat om tatueringen och det har varit lite kul att ha den som en hemlighet och kämpa för att inte råka visa den av misstag.
Ögonblicket när det var dags för Sötnos att få se den var ändå det bästa med hela julen. Det blev ett sånt där ögonblick som jag aldrig kommer glömma, speciellt reaktionen och ansiktsuttrycket jag fick se.