expert i ignoreringskonst

Jag är så jävla trött. På allt, men speciellt alla jävla människor som inte kan bete sig normalt utan bara ska hålla på och plåga andra. Jag pratar så klart om Poeten. Igen. Den jäveln verkar ha allvarliga psykiska problem. Och det säger jag inte bara för att jag är arg, utan för att jag faktiskt tror det.
Fyra månader hade gått, och inget stort eller särskilt hade hänt, utom det vanliga provocerandet med att blanda sig in i mina samtal och sätta sig mittemot mig osv för att försöka få mig att typ av misstag prata med honom. Men jag har klarat mig bra, har blivit expert i ignoreringskonst. Sen hände det, två veckor sen tror jag att det var, som han helt plötsligt fick för sig att både prata med mig och röra kort vid mig. Vilket självklart gjorde mig förbannad som in i helvete. Men sen hände inget mer. Förrän häromdan, då jag helt plötsligt har flera missade samtal och meddelanden på telefonen. Och från meddelandena får jag veta att jag "måste" ringa upp honom får det är nåt han vill prata med mig om och sen hotar han med att om jag inte gör det så kommer han prata med mig ändå, men i så fall i skolan. Jag som såklart fortfarande är uppe i mitt ignorerande struntar ju i att svara på några meddelanden eller att ringa upp och förstår då att jag får förvänta mig försök till samtal i skolan. Så när dagen kom då vi båda var där samtidigt så tror jag att det är just det jag får, försök till en konversation. Detta för att han kommer fram och frågar om vi kan prata i nåra minuter, jag säger då lugnt med bestämt nej till detta eftersom jag inte har det minsta möjliga intresset av att snacka med honom. Men detta gör honom förbannad så att han börjar skrika och gorma på mig, där mitt framför alla andra. Och sen fortsätter han skrika i tio-femton minuter. Allt jag får ut av detta är att få höra vilken hemsk och förfärlig människa jag är som inte vill hålla kontakten med någon som jag dumpade i somras efter det mest destruktiva förhållandet jag haft hittills. Och hur kan jag behandla någon som jag aldrig älskade men nu hatar på det sättet? Och hur kan jag totalt strunta i den kärleken som aldrig fanns och iallafall för mig inte heller finns kvar? Och allt han ville var ju att vi skulle vara trevliga mot varann nu när det är två veckor kvar och det vore väl inte helknäppt efter att vi har ignorerat varann hela terminen hittills och jag tydligt visat att jag inte vill ha nåt med honom att göra? Och varför skulle jag inte vilja vara trevlig mot någon som står och skäller ut mig inför hela skolan och kallar mig en hemsk och kall människa?
Enligt honom var detta alltså allt han ville. Att vi ska vara lite trevliga och hälsa på varann. Yeah right! Sen när vi väl har börjat hälsa så kan vi väl börja prata också, och sen, ja sen kan vi väl träffas utanför skolan också och kanske gå på bio eller nåt, eller varför inte gå hem till honom? Är det det han räknar med eller vaddå? Jag blir ju bara så jävla trött.