Även ännu mer sökande i hur jag var som yngre och hur många tecken på min läggning som egentligen fanns i mycket tidig ålder. Jag var t.ex. aldrig en särskilt flickig tjej som barn. Utan alltid lite mer av en pojkflicka. Den vanliga prinsessperioden som de flesta små tjejer har hoppade jag över, jag har aldrig valt att klä mig i rosa eller paljetter eller dyl.
Sen hoppade jag även över hela tjejiga fjortisperioden i puberteten. Min mer tjejiga, klä sig i klänning hela tiden, period kom istället mycket senare, i ungefär samma vända som jag började festa och skaffa pojkvän. Men det var väl på nåt sätt ett sista desperat försök att passa in bland alla tjejkompisar som bara pratade killar och var så feminina och självsäkra. Det var ju tydligen så man som tjej skulle vara och så man fick tag på en kille, vilket då verkade vara det stora målet. I övrigt har jag alltid valt byxor framför kjol eller klänning, bekvämt och baggy framför tajt och högklackat. Jag kan gärna fortfarande slänga på mig en klänning ibland och jag ser mig ändå som en relativt feminin tjej, men jag känner mig oftast mest bekväm i byxor :p
Hamnade i en intressant diskussion om detta häromdan och även det att jag och min mamma aldrig har haft stora konflikter mellan oss, i alla fall inte på samma sätt som mina syskon. Och hon hade en teori om att detta kunde bero på min läggning, även om mycket var innan jag var säker på att jag var gay. Att jag på nåt sätt inte gick emot min mamma på samma sätt eftersom jag inte hade behovet att definiera min kvinnlighet på det sättet. Jag tror att många straighta tjejer i tonåren bråkar med sin mamma för att de känner att de vill ha sina egna erfarenheter och bilda sina egna uppfattningar om män och inte gå efter vad deras mamma säger. Men genom att vara gay går man emot mammans erfarenheter på ett annat sätt och då kanske inte samma sorts konflikter behöver uppstå.
Detta är förstås bara helt mina egna, kanske helt overkliga, teorier. Men det är kul att fundera över. Om det kanske, i alla fall i mitt fall, var så det var.
2 kommentarer:
Det där om uppväxten och att aldrig ha varit en flickig flicka i rosa och paljetter och allt det där, det kunde ha varit skrivet av mig.
Jag blev lite tjejbrudig när jag började ha sex med killar efter 20 och skaffade pojkvän och allt det där. Ville passa in och få bekräftelse av alla tjejiga tjejer eftersom jag aldrig passat in förut. Nu har jag lagt av med det och är mig själv mer än nånsin. Fint att läsa din blogg.
Låter verkligen som vi gått igenom samma sak, skönt att höra att jag inte är ensam :) Och va bra att du kommit från det.
Tack så mycket, blir glad att min blogg kan hjälpa lite.
Skicka en kommentar