vad hände egentligen?

Jag känner mig manipulerad och utnyttjad. Att det var det jag var under den där tiden. Jag gick totalt efter någon annans vilja och villkor. Och struntade samtidigt totalt i mina egna. Mina viljor och behov. Det läskiga är att jag nu inte kan förstå att jag lät det hända. Att jag lät någon ta kontrollen så totalt över mig, och t.o.m. (har jag med hjälp förstått) våldföra sig på mig. Det är hemskt och det får mig att bli rädd för mig själv på vissa sätt. Iallafall för min förmåga att låta mig själv utsättas för sånt. För jag var svag och gick med på för mycket. Var rädd och sa inte ifrån. Kände mig ensam och ville få någon uppmärksamhet även om det var av helt fel sort. Men nu vet jag vad som egentligen hände och har fått hjälp av flera runt omkring mig att förstå hur hemskt det egentligen var. Och att det inte var mitt fel alls, men jag kunde ha stoppat det om jag insett det tidigare. Men jag levde i en dröm och svävade omkring på tomma komplimanger och falska vackra ord. Däremot tog jag mig ur det helt själv. Stoppade det tillslut, även om jag inte då insett allt ännu. Det är jag iallafall lite stolt över. Att jag lyckades fly, relativt snabbt. Jag kunde ha fastnat totalt. Kunde ha suttit fast länge. Kunde ha behövt rejäl hjälp att ta mig därifrån.

Jag träffade Ronja för ett tag sen. Hon bara satt där, stirrandes rakt ut i luften. Det fanns inget annat att göra än att gå fram, sätta sig bredvid henne, hålla om henne och bara låta henne gråta. Och det var precis det hon behövde få göra. Hon har det svårare än mig nu. Mycket svårare.
Jag älskar dig Ronja, och jag finns här, närsomhelst.