att passa in

Även när man strävar efter att sticka ut märker man att man kämpar för att passa in. Man känner sig ständigt styrd av normer och mallar och specifikationer, även när man vill vara en av de "annorlunda".
Ta mig som exempel, jag har aldrig haft det där stora behovet att passa in hos de "populära", de coola, de som alla vill va med. Men nu känner jag mig ändå styrd. Jag känner hur jag fastän jag inget vet säkert, kämpar för att vara flata. Hittills har jag bara varit i förhållanden med killar, men jag vill inte säga att jag är bi, för jag vill vara annorlunda, utstickande och allt annat som folk ser en som när man är lesbisk. Och då kommer vi till det där man att passa in i utstickandet. Jag känner att för att visa världen att jag är lesbisk så måste jag SE lesbisk ut. Så genom bloggar och hemsidor jag läst på, personer jag sett på tv, så bildas en uppfattning om hur man "bör" se ut om man är flata. Av någon anledning känner jag då att jag måste passa in i den bilden, istället för att bara vara mig själv och på så sätt tillföra det till bilden. Lesbiska tjejer "ska" ha pösiga kläder, kort hår, inget smink, inga tjejiga smycken eller accessoarer. Och visst jag har kort hår, men det är för att jag trivs bäst i det och det är så jag känner mig som mig själv. Nu låter det självklart som att jag ursäktar mig, men faktum är att mitt beslut att kapa håret för en massa år sen var nåt av det bästa jag gjort.
Men jag försöker kämpa emot behovet att passa in. Försöker att bara vara mig själv. Vara ärlig mot mig själv och visa vem jag är. Klä mig i kjol om det är det jag känner för.
Jag har insett vikten i att vara jag.