ett nytt år, så mycket förväntningar...

Tolvslaget kom och jag stod i ett fönster med en lurvig sötnos i famnen, ett glas asti i handen, mamma och lurvig sötnos 2 bredvid och tittade ut på den fyrverkerifyllda himmelen. Det gick en pirrande, smått nervös känsla genom magen precis när klockan slog tolv. Som om hela min kropp var medveten om precis när det blev ett nytt år. Ett år som ligger i mörker för jag kan inte se vad det kommer att innehålla.

Ser jag tillbaka ett år ser jag ingen större skillnad på livet, jag är nu var jag var då ungefär. Ett helt decennium har gått sen det stora läskiga millenieskiftet. Då var jag en liten förvirrad tonåring som var ganska övertygad om att vara lesbisk men inte vågade berätta det för någon. Jag var utseendemässigt i min värsta ålder, men det är väl så det ska vara i de tidiga tonåren. Den lilla tjejen visste inte hur rätt hon hade. Efter det lyckades jag gömma mig i garderoben igen, kika ut igen som bi, skaffa pojkvän på pojkvän utan att fatta varför det aldrig kändes rätt, hitta mitt drömyrke och på nåt sätt tappa det igen, slutligen krossa sönder garderoben helt och hållet och lyckas stå för vem och vad jag är, gå in i väggen och sen tog det stopp. Stod stilla för ett tag.

Nu börjar året då det ska hända saker. Jag vill skaffa lite nya vänner inom gayvärlden, träffa en trevlig tjej, komma nån vart med mitt liv karriärsmässigt, må bra, kunna sova, träna, vara med dem jag älskar så mycket jag kan och så vidare. Det finns möjligheter för en hel del av dessa. Det kan bli ett bra år.