lördag 14 augusti 2010

hört talas om ärlighet?

Om man inte vill att folk ska få reda på saker, ska man fan inte skriva ut det på nätet där vem som helst kan se det! Speciellt inte om personen ifråga även vet att det är där man skriver saker. Lite mer vett än så måste ju finnas! Hur man kan tro att när man skriver personliga saker på nätet så förblir de personliga, det förstår jag inte, speciellt när man inte skriver det anonymt.

Om det nu inte är så att det skrevs för att man egentligen ville att personen i fråga (alltså jag) skulle läsa det? När jag tänker efter fick jag i förbigående höra "jag sitter och skriver något". Var det ett sätt att få mig att läsa? Ett litet, kanske omedvetet, sätt att lyckas säga det till mig på det fegaste av fega sätt?

Jag tål inte oärliga människor. Jag pallar inte när folk ljuger för mig. Säg sanningen istället, jag klarar det! Skriv inte saker rakt ut på nätet och få mig att se dålig ut. Så att jag ser ut som den dumma lilla bruden som går och tror fel saker. Som ett misstag du har gjort och nu måste ordna på nåt sätt. Försök inte få sympati för att du är för feg för att berätta sanningen och istället fortsätter spela. Nu blir det din tur att få höra sanningen.


(Och, ja jag vet att jag nu skriver ut något som vem som helst kan läsa. Men denna blogg är för det första anonym, max tre personer vet både vem jag är och vem jag pratar om. Sen kommer denna sanningen komma fram så fort jag får chansen att prata med personen jag skriver om. Sist så är detta inget som jag vill hålla för mig själv, utan något som måste komma ut.)

Inga kommentarer: