Ibland blir huvudet så fullt av saker att det bara känns som att det ska sprängas. Så är det i dag. Mitt huvud är på overload med framtidsplaner, vad som händer nästa år, vad som händer i höst, tankar på bruden från förra veckan, stress över plugg som ska vara klart nästa vecka osv. osv. I detta har jag idag försökt ta in ännu mera information på grund av nämnda plugg. Kurslitteratur skummas igenom och ska skrivas om in i datorn, och jag vet inte om jag lyckas ta in något överhuvudtaget. Stundvis blir huvudet så fullt att jag bara blir irriterad, börjar fräsa om någon pratar med mig och slänger och bankar saker omkring mig. Detta är inget bra tecken. Mitt huvud dunkar av värk och tankar. Det är inte heller ett bra tecken. Helt plötsligt smäller jag ihop datorn argt, dunsar ner i soffan och med ett huvud som snurrar snabbare än en centrifug, faller jag in i någon sorts halvsömn, där jag inte riktigt sover och inte riktigt är vaken. Detta är absolut inget bra tecken. Allt detta tillsammans tyder på att det är alldeles för mycket just nu. Och vilken dag som helst blir det ännu mer.
Visst kommer det bli bättre i slutet av nästa vecka, tänker jag, då kommer arbetena vara inlämnade och saker vara överstökade förhoppningsvis. Men då kommer allt det där andra som jag har skjutit upp. Då ska jag tillåta mig att börja planer, skriva listor, plocka och sortera, leta jobb, diskutera ekonomi och viktiga beslut, läsa igenom viktiga papper och ta itu med saker.
Mitt huvud snurrar igen.
Men två små ljus hjälper mig att överleva, att fortsätta kämpa just nu. Det ena, det mindre ljuset, är att i helgen får jag nog träffa henne igen. Får se in i de där ögonen och glömma allt det jobbiga en stund. Även om jag inte vet vad som händer sen, så är det nog ändå värt det.
Det andra, mycket större ljuset, är det stora som ska hända snart. Förändringen som skett där och hur mycket bättre den förändringen gör det hela. Hur mycket bättre det kommer kännas om några månader när det är dags. Hur allt mitt jobb och kämpande just nu, då kommer att vara värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar