hostmedicin, c-vitamin och dansande fötter

Jag har varit sjuk. Om det var nån som undrade...
Riktigt jävla dunderförkyld också. Med den ständigt rinnande näsan, tappandet av rösten, växlandet mellan varm och kall, febrig osv osv. Men nu är jag bättre, inte bra, men bättre.

I fredags var jag ute på första gången på en evighet. Var ute tillsammans med Mumin, Drottningen och några till. Och vi hade jättekul. Det var relativt billigt på stället vi var på så vi drack en hel del. För att inte nämna att vi förfestat med tequila och nån äcklig grön sörja som såg ut att vara absint, men som var nån konstig blandning Drottningen hade hittat på. Kvällen blev iallafall lyckad, med en av killarna som jobbade där som nyfunnen vän, ett dött dansgolv som vi såg till att liva upp, möte med en gammal gammal skolkompis (det händer fan alltid oss!), tjejer med snygga tatueringar (ja, jag sa det till henne), fötter som dog i skorna vår vän hade tvingat i oss osv. Och ok, vi var inte direkt nyktra, det riktiga beviset på det var när vi stod på perrongen och väntade på tbanan hem och jag snubblar fram till ett gäng killar, som sen visade sig inte ens kunna svenska, för att meddela en av dem vilket hemskt klädval han hade gjort. Det resulterade i att han hade mage att förolämpa mitt hår! Och hans knäppa kompisar höll med honom! Då blev jag inte glad, så jag, i mitt druckna tillstånd, lyckades vara sådär vackert ghetto-bitchig och säga typ "whatever" med tillhörande handgest och sen svassade jag snyggt därifrån. Iallafall i mitt minne, vet inte hur bra jag kan svassa när mina fötter håller på och dör av allt dansande i de där jävla skorna och all den där alkoholen i mig. Sen övergav Mumin mig så det slutade med att jag sov på Drottningens soffa den natten. Eller, räknas det som natten när man inte somnar förrän efter halv fem? Men vi var duktiga, eller Drottningen var det iallafall, för hon fixade oss en rejäl måltid som lyckades suga upp det mesta av allt vi hällt i oss, innan vi sov, så ingen bakfylla. Nu är jag visserligen en av de där som nästan aldrig blir bakfull, mest för att jag håller mig till vodka, men ändå.
Så bakfull var jag inte, bara jävligt sjuk, med fötter som fortfarande inte hade förlåtit mig och som valde att inte göra det på två hela dar! Tänker aldrig mer falla för någon annans önskemål om skor. Inte när jag planerar att dansa.
De senaste dagarna har jag alltså lekt snörvlig och febrig soffpotatis, men imorrn ska jag och det andra paret av mina nyinköpta jeans ta oss hemifrån och göra lite nytta.

Vill bara tillägga att jag nu verkligen ska göra min tatuering väldigt snart. Håller nu på att letar efter den perfekta tatueringsstudion och jag har redan några kandidater. Sen ska jag bara bli klar med skissen och ta den till dåvalda studio och se om det som finns i mitt huvud går att få på min kropp. Jag känner att jag verkligen behöver detta nu, för min skull och ingen annans. Jag behöver det för att säga något till mig själv, bevisa något och förhoppningsvis må lite bättre över mig själv och mitt liv.