kvinnor kan

Jag känner mig egentligen som en ganska tjejig tjej. Jag gillar att sminka mig, klä mig i kjol och klänning och gillar så kallade "tjej-serier", som Sex and the city. Samtidigt har jag väl en del pojkflick-egenskaper också. Jag trivs t.ex. mycket bättre i kort hår än långt (fastän jag har långt nu, väldigt långt och håller på och blir galen, men har många runt mig som praktiskt taget skulle gråta om jag kapade av det :P), jag bryr mig inte om ifall folk ser mig osminkad, jag föredrar oftast bekväma kläder (jag älskar udda kläder och knäppa outfits), och p.g.a. att jag lever i denna mansfria familj så kan jag mycket av det där som är "mannens uppgift". T.ex. så njuter jag nästan varje gång jag åker med mamma till soptippen, eller återvinningscentralen är väl det rätta namnet nu, för där är det nästan alltid bara en massa stora starka män och några stora starka kvinnor syns ibland. Och så kommer vi där, mamma, som visserligen ser ganska stark ut, men även är snygg och ser inte ut som en "arbetar"-kvinna, och så jag, en kort liten smal sak som springer omkring med alla kartonger och kassar och lådor mitt bland alla stora män. Det måste ju se ganska komiskt ut, men jag älskar det, skulle inte kunna tänka mig att ta hjälp av män för att göra sånt jag klarar så bra själv. Och så har vi varit länge i min familj, jag har fått växa upp med att klara av saker själv. Jag har helt enkelt fått lära mig att kvinnor kan de också!